Living my dream

Har precis avnjutit ett glas svensk mellanmjölk och tacksamt kontstaterat att den har något som polsk inte har: Avsaknad av eftersmak! Länge leve Sveriges mjölkprodukter!

Jaha, då var man alltså hemma igen, ett år senare med första året av läkarutbildningen i bagaget. Känner någonstans att jag egentligen borde skriva och summera det här året. Fast å andra sidan inte. Jag orkar inte snurra in mig på vad som varit bra och inte. För trots alla "ups and downs" som man hunnit gå igenom måste jag ändå säga att det som varit positivt väger så otroligt mycket tyngre än det som varit jobbigt och tungt. Och något som jag absolut med 100 procents säkerhet kan konstatera efter ett sånt här år är att ensam är inte stark! Vad skulle Polen varit utan alla de nya vänner jag funnit? Och hur skulle jag klarat mig utan stödet från alla er där hemma? Jag är er evigt tacksam och tackar Gud för att det blivit så bra som det blivit. Tillsammans har vi, mot omständigheterna, vänt det här året till något fantastiskt!

Så nu tar jag ett välförtjänt sommarlov. Jag kommer kanske inte vara en lika aktiv bloggare som förut men ska försöka skriva så ofta jag orkar och hinner mellan baden, maten, vännerna, solen, båten, boken, familjen... mm...

Detta inlägg får avslutas med dagens citat av Anna Bergvall, min kusin som bor 100 m från mig: "Ellen, det är så bra när du är borta så länge för då blir det så roligt när du kommer hem igen"