Living my dream

 

Jag har under de senaste dagarna försökt att inte tänka på hur mycket jag kommer sakna alla här när jag åker hem. Kanske är det först nu när jag sitter här vid datorn och skriver, som jag börjar inse hur tomt det kommer kännas att inte åka tillbaka hit i höst. Jag tror att det är väldigt svårt för alla utomstående att leva sig in i vad vi gått igenom. För när jag åker härifrån säger jag inte bara hej då till mina vänner. Jag säger hej då till de människor som varit min familj under det senaste 6 åren. Vi har levt med varandra, ibland 24 timmar om dygnet och gjort allt tillsammans. Vi har mött både med och motgångar och genom detta knutit väldigt starka band. Jag tror aldrig att vi hade kommit varandra så nära om vi hade läst i Sverige istället.

 

Självklart har jag i perioder varit trött på skolan och tänkt att det skulle varit lättare att plugga i Sverige. Men de vänner jag funnit här och alla upplevelser jag haft skulle jag aldrig vilja byta bort! Sammantaget har tiden i Gdansk varit den absolut lyckligaste i mitt liv. Jag ångrar inte för en sekund att jag tog chansen att åka hit. Jag är så otroligt tacksam för att det faktiskt fanns en möjlighet att läsa här och att den möjligheten sen visade sig bli något helt fantastiskt!